Rundleden Vallehermoso

Vi börjar vandringen från torget Plaza del ayuntamiento och passerar sedan den historiska stadsdelen. Under jordbrukets storhetstid var det här öns viktigaste samhälle – först i och med vinhandeln och på 1900-talet med bananer. Tvåvåningshusen med tak och snickerier i trä reflekterar hur viktigt det här samhället var på ön.

Vi går förbi kyrkan San Juan Bautista, som är en modern byggnad och som reflekterar invånarnas historia. Kyrkan byggdes upp varje gång den förstördes, vilket har lett till den nuvarande byggnaden i nygotisk stil.

När vi har passerat Vallehermosos kyrkogård påbörjar vi den lätta stigningen uppför Era Nueva-ravinen där vi stöter på en mycket intressant vegetation. Flodbädden och de gamla odlingstäpporna domineras av palmer som ger upphov till små märkliga skogar. Vid dess sida hittar man även törelväxter som har tagit över de gamla odlingstäpporna och som undan för undan utplånar spåren efter jordbruket.

Den mest intressanta vegetationen hittar vi på sluttningarna där det växer en.

När vi vandrar uppåt öppnar leden plötsligt upp sig och korsar en liten tröskplats med stenlagt golv. Det påminner oss om den här dalens förflutna som jordbruksplats där man utan tvekan odlade säd på sluttningarna för att producera gofio – en typ av rostat mjöl som ursprungsbefolkningen åt och som i dag utgör grundlivsmedlet i den lantliga kosten på La Gomera.

När vi kommer till slutet av nedstigningen får vi en vidsträckt vy över Vallehermosos högtliggande område. Till höger ser vi skogarna med atlantisk pors och trädljung som ser ut som en grön remsa och som fortsätter ända till nationalparkens slut i Epina. Framför oss ser vi Vallehermoso-platån som domineras av laurisilva. Vyn visar på hur viktig jordbruket var i dalen, och de högt belägna skogarna såg till att källorna som ledde till dalen och gjorde jordbruket möjligt försågs med vatten.

Det här kapellet hägnar in Teselinde-området, som är som en speciell balkong där man kan blicka ut över La Gomeras nordkust. Utsikten når ända till Peligro och Bejira i öst och lantgården Arguamul på sluttningarna.

Enligt legenden bygger det här kapellet, som är helgat åt Santa Clara, på en bild som fiskarna hittade på stranden. Byggnaden, som nu ligger på en annan plats, nämndes redan på 1600-talet. Den nuvarande byggnaden är den tredje versionen och hamnade i det här området eftersom den är mer skyddad här och lämpligare placerad för de festligheter som hålls i augusti.

Erosionen framhäver halvökenförhållandena på den här vindpinade toppen som är hem åt kapellet Virgen del Coromoto. Det byggdes 1985 av invånare i Vallehermoso som hade återvänt från Venezuela där Nuestra Señora del Coromoto är beskyddarinna. Några enstaka palmer tyder på att det en gång bodde människor på den här nu övergivna lantgården, där odlingsterrasser och boskapsuppfödning var en del av det hårda jordbrukslivet på norra La Gomera.

Efter att ha passerat de här kullarna kommer vi fram till Punta de Alcalá som är den sista kullen innan kanten som leder ned till havet. Vyn visar Vallehermoso i all sin prakt och här kan vi se hur stor dalen verkligen är, något som man inte alltid inser när man står mitt i den.

Mittemot oss ser vi odlingsterrasserna på Tamargadas sluttningar, och det är en av de bästa platserna för att förstå hur bönderna kämpade mot den branta sluttningen för att få en någorlunda platt täppa att odla på.

De gamla odlingarna låg vid flodbädden och här ser man tydligt att det här området var gynnsamt eftersom det var lätt att arbeta jorden och det fick tillräckligt med vatten. Husen ligger på de mindre branta sluttningarna så att den bördiga jorden kan utnyttjas för odling.

Vid slutet av nedvandringen längsmed ravinens flodbädd och innan vi återvänder till Vallehermoso kan vi ta oss till kusten. Till vänster ser vi en stenbyggnad som är resterna efter den gamla däverten. Den är känd som El Castillo (slottet) och användes för att lasta jordbruksprodukter på båtarna. Kapellet, som är helgat åt Virgen de Candelaria, låg tidigare på flera andra platser där havet piskade mot byggnaden innan man slutligen byggde den nuvarande versionen på dess nuvarande plats.