Gomerisk identitet
La Gomera har en stor egen personlighet, en karaktär som präglats av sekel av vanor och traditioner som har format öns kärna på samma sätt som dess typiska naturterrasser har format dess utseende. Med ett nät av museum och historiskt kulturarv är att lära känna La Gomera att upptäcka ett varierat och rikt universum, från de första nybyggarnas ursprung till öns senare historia.
De första nybyggarna
Även om deras ursprung fortfarande är osäkert är den mest accepterade teorin att de första nybyggarna på La Gomera var berber från Ghomara. Ön delades då i fyra kommuner: Mulagua, Hipalán, Orone och Agana, de territorium som idag är Hermigua, San Sebastián, Valle Gran Rey och Vallehermoso.
Det handlade naturligtvis om boskapsuppfödare, med mycket kultur och traditioner som bibehålls än idag, som visselspråket, salto del pastor (herdehoppet) eller framställningen av palmsirap och gofio. Bland erövrarna var Gomererna var kända för att vara opositionella och upproriska, det gick så långt att man sa att La Gomera aldrig erövrades.
Förutom resterna som bevarats i det Arkeologiska museet i San Sebastián de La Gomera, kan man fortfarande se flertalet arkeologiska utgrävningar som de från det religiösa centret och offerplatsen som hittades i Alto de Garajonay, Observatoriet Toscas del Guirre, där man mätte tiden genom att markera solstånden och som har öns största libysk-berberiska skriftplatta eller utgrävningen av fortet i Chipude, Vallehermoso.
Cristofer Columbus besök
La Gomeras viktiga roll i upptäckten av Amerika 1492 är mycket välkänd. Ön var sista stället där man försågs med förnödenheter innan karavellerna styrde mot det okända, och senare, tack vare öns privilegierade geografiska läge, blev den det vanliga stället att stanna på, på vägen till den Nya Världen.
Casa de Colón (Columbus hus) i San Sebastián, som då var öns huvudstad, kan man nu besöka och där finns också ett museum med en utställning av historiskt material från den tidsepoken, så som olika kringresande utställningar.
På La Gomera, hittade amiralen allt han behövde för att förbereda sin resa, sötvatten, proviant, privilegierat klimat och medvind. Nära Torre del Conde ligger Casa de la Aguada. Inne i huset förvaras en brunn från 1400-talet varifrån de tog vatten för att klara sig under färden. Knappt 200 meter därifrån ligger kyrkan Asunción där Columbus bad för sin och besättningens framgång. Kapellet i San Sebastián de La Gomera som byggdes 1535, flera år efter att amiralen stannade till på ön, är också värt ett besök, det har influenser från den tidens portugisiska arkitektur.
Avkrokar som definitivt utgör en del av den universella historien och gör att La Gomera är känd som den Columbiska ön.
Hantverk och folklore
Hantverket på La Gomera är en klar spegling av öns identitet. Konst, användning och rotade vanor, med en djup respekt för naturen och dess material, trä, korgbindning av vide eller strå och särskilt keramiken, som man kan få veta mer om på Informationscentret Las Loceras, och som framställs helt för hand och utan drejskiva, precis som de gamla urinvånarna gjorde.
Hantverket koncentreras särskilt i orten på norra delen av ön, där Vallehermoso utgör kärnan med flest antal hantverkare. Man firar marknader och evenemang, som Feria Insular de Artesanía (Ömarknad för hantverk) varje år, där brukar också finnas musikuppträdanden av gomeriska folklore-grupper.
Man kan inte förstå La Gomeras folklore utan dess traditionella musik och danser. Baile del Tambor (trumdansen) är en unik uråldrig sång och dans i den spanska världen där män och kvinnor sjunger om legender och historiska händelser till rytmen av den gomeriska trumman och kastanjetter. Ett uttryck som kommer spontant på pilgrimsfärder och folkfester som Bajada de la Virgen de Guadalupe, i San Sebastián; firanden i ära av Virgen de Candelaria, i Chipude; Santa Rosa de Lima, i las Rosas och Nuestra Señora de Lourdes, i El Cedro.
El Silbo gomero (gomeriskt visselspråk)
Men om det finns något överlägset kulturellt gomeriskt så är det visselspråket. Detta visslade språk, exklusivt för La Gomera, är ett autentiskt kännetecken på lokal identitet. Det deklarerades Immateriellt världskulturarv av UNESCO 2009, som ett erkännande för sitt extraordinära kulturella värde och skapades av de första invånarna på ön för att kunna kommunicera mellan raviner och dalar. Det har gått från generation till generation tills idag och är, sedan 1999, obligatoriskt skolämne i La Gomeras skolor.
