La Gomera: platsen med flest inhemska arter

Utnämnt som biosfärreservat av UNESCO, är La Gomera en av de största ekologiska skatterna i världen med sin rika naturliga biologiska mångfald. Det är området med flest inhemska arter i Europa, med två endemiska arter per kvadratmeter. Sina 17 skyddade naturområden kommer sig av ett värdefullt vulkaniskt arv, det geografiska läget, den geologiska sammansättningen, sin höjd och det fördelaktiga klimatet. Formen är nästan rund, på de knappt 370 kvadratkilometerna finns svindlande raviner och drömlika dalar som leder till havet. Dessutom är det fint väder året om tack vare passadvindarna. Att La Gomera har varit isolerat har varit en välsignelse för bevarandet av de arter av flora och fauna som lever i detta tempel. Det en fröjd att beundra den från toppen av Garajonay, på 1487 meters höjd, när vi går ned till havet, på sina mer än 600 kilometer vandringsleder, eller med cykel på sina nästan 92 kilometer markerade cykelrutter.

Mer än 1000 inhemska arter

La Gomera är en ark av biologisk mångfald av djur. Det finns 4182 landarter, av dem är 1021 inhemska. Av den siffran är 25 procent, ungefär 264, exklusiva för ön. Vi finner dem i de tre stora landekosystemen: kustvegetationen, de termofila skogarna och tallskogen. Vid havsnivån kommer mångfalden av arter överraska oss om vi gör rutten Camino Natural Costas på La Gomera (GR-132), som man kan informera sig om i appen Info La Gomera. Rutten Sabinares, i kommunen Vallehermoso, låter oss uppleva den termofila skogen i hela sin prakt, den breder ut sig över områden under påverkan av molntäcket, orsakat av passadvindarna.  Tack vare det, finner vi på ön arter som palmskog och ginst och stora områden med landväxter och laurisilva, skatten från tertiärtiden som är skyddad och finns i nationalparken Garajonay. Detta är också en av de få platser i världen där den vilda tallen växer på högre höjd än landväxterna. De växer i bergen, som i området Roque de Agando i San Sebastián de La Gomera, i Roque de Imada i Alajeró och i Roque Garabato i Vallehemoso.

Skogen från tertiärtiden är en skatt

Nationalparken Garajonay är utnämnd som en del av världsarvet av UNESCO. Där finns ett av det viktigaste bestånden av laurisilva, en fuktig skog med olika arter av perenner som under tertiärtiden i stort sett täckte hela Europa, men som idag finns på ytterst få platser, som på denna ö med orörd natur. Att vandra genom parken ger oss möjlighet att njuta av laurisilvaskogens prakt, med sina klätterväxter, sina mossor och svampar som växer runtom. Via rutten i Meriga, i kommunen Agulo, kan vi beundra lagerträd som är upp till 35 meter höga, och som skapar fantastiska passager inramade av ormbunkar. ”Skönheten och mystiken imponerar. I den här skogen förstår vi varför naturen är ett arv som vi borde bevara”, förklarar Amparo Herrera Rodríguez, guide i nationalparken Garajonay.

Öns fauna ett smycke

Jätteödlan på La Gomera är en av de fyra mest hotade reptilerna i världen. Den återupptäcktes för inte så länge sedan på klipporna i Mérica i Valle Gran Rey. Fram tills dess hade den ansetts vara utrotad för man hade bara spår av fossila rester. Det rör sig om exemplar som är mer än en meter långa och som tar oss många hundratusentals år bakåt i tiden. På ön finns tre andra reptiler som är inhemska. De lever i kustområdena i Vallehermoso i San Sebastián de La Gomera. 

Även den inhemska faunan på ön är rik; ryggradsdjuren dominerar, särskilt i laurisilva där de har en avgörande roll för skogens livscykel. Bara i nationalparken Garajonay finns 153 inhemska arter från La Gomera. Vid sidan av dessa utmärker sig fågelfaunan med 50 arter, varav tre är inhemska, som lagerduvan och kanarieduvan, inhemska arter som lever bland landväxter är morkullan och jätteödlan och som båda är äkta levande reliker.